måndag 16 juni 2014

Att skriva en "talkie"

Stephen King skrev en gång att om man inte kan skrämma folk, så se till att åtminstone äckla dem.
Jag hakar på Hannas blurb-inlägg från igår och tar upp ett svengelskt uttryck: en av de grejer som jag tycker är roligast när jag planerar mina manus är att hitta på ”talkies”.
Vadå ”talkie”?
Jo, att hitta på scener som folk kommer ihåg när de i efterhand tänker på när de läst klart en bok. Som är som visitkort för just den boken. Som folk pratar om.
Alltså en ”talkie”. Eller ”snackis” som man skulle kunna översätta det med. Bara det att det svenska ”snackis” ofta syftar till en hel bok som folk pratar om, så jag föredrar att kalla detta fenomen för en ”talkie”.
”Talkie” är ett uttryck som kommer från filmens värld. Först användes termen på 1920-talet, då ljudfilmen (talking movie) introducerades.
I modern tid har det kommit att bli ett uttryck som syftar på en scen som står ut, som folk pratar om efteråt och flera år senare kan ha som referenspunkt för att få andra att veta vilken film det är man menar: ”du vet den där filmen där…”.
Några klassiska exempel på talkies är:
Texas-Chain-Saw-Massacre
Klassisk ”talkie”: krokscenen i ”Motorsågsmassakern” från 1974.
  • scenen där Leatherface hänger upp en sprattlande kvinna på en köttkrok i ”Motorsågsmassakern” från 1974.
  • De coola dansstegen i ”Saturday night fever”
  • scenen i ”Sophies val”, som till och med gav filmen (och boken som den baseras på) sitt namn, där Sophie tvingas välja vilket av hennes två barn som ska få leva och vilket som ska föras bort till gaskamrarna.
Hur tänker man ut en bra talkie då?
Jag har inte doktorerat i ämnet, så jag har inga kassaskåpssäkra råd utan kan bara ”tänka högt”. Men jag tror att den först och främst ska ha ett starkt uttryck som signalerar vilken genre man rör sig i. Den ska liksom vara essensen av den typ av historia man berättar.
Förutom det så ska den när den är som effektivast även utgöra en ”plot point”. Scenen ska inte bara vara stark i sig själv, utan vara avgörande och vända hela historien i en oväntad riktning. Då får den maximal sprängkraft, och ger läsaren/tittaren en wow-känsla på alla plan, inifrån och ut.
Ett bra sätt att närma sig en talkie är att tänka sig att den är med i en film – skulle folk prata om den när de lämnade biosalongen?
Jag funderar en del kring detta med talkies just nu, eftersom jag befinner mig i struktureringsstadiet för en ny skräckroman där jag har en scen som skulle kunna bli en talkie.
Jag är aningens ambivalent inför scenen, eftersom att den (om den är med) töjer lite på historiens logik, vilket gör att jag inte villkorslöst kan ha med den.
Men den ÄR satans stark!
Jag har haft några testläsare som läst ett antal skrivna scener ur boken, och merparten av dem stånkar och stönar och/eller ler brett när scenen kommer på tal, för ALLA har den i extremt klart minne och reagerar precis som efter de just läst den, trots att det gått månader sen de läste.
Jag har ett alternativ till scenens nuvarande form, som dock är betydligt vagare och som lämnar åt läsaren att själv fylla i innebörden. På det sättet placerar jag inte scenens innehåll i ljuset, utan läsaren får i efterhand anta vad som hände, och sen fylla i scenens plats i den stora storyn.
Men efter visst funderande har jag bestämt mig för att ha med den, just för att den ger boken den där värdefulla skräckpeaken som en bra skräckroman ska ha några stycken.
Det är en scen som folk kommer att minnas.
Jag kommer förvisso att tvingas jobba lite extra för att få till logiken så att scenen passar in. Men jag har bestämt mig för att det är värt det.
In the name of a good talkie.

Detta var från början ett inlägg på debutantbloggen.

Att skriva flash fiction

Micro fiction. Short-short fiction. Postcard fiction. Furious fiction. Pocket fiction. Sudden fiction. Palm fiction. Smoke-long fiction. Kärt barn har många namn. De flesta känner den dock som flash fiction.
I och med skrivutmaningen som debutantbloggen sjösatte i söndags, där läsarna ska skicka in noveller på max 1000 ord och eventuellt få dem publicerade på bloggen, kan det kanske vara läge för en liten lektion i den form vi valt på novellbidragen.
Med tanke på att texter brukar kunna dra iväg i längd om man inte sätter gränser, och att en blogg lätt blir överlastad om man klämmer in för långa texter, så valde vi att sätta gränsen på max 1000 ord.
För att det är hanterbart att publicera. Att det är en utmaning för skribenten att hålla sig kort. Och för att det idag är en vedertagen form för kortkorta texter: i Storbritannien har de till och med en national flash fiction day den 21 juni (vore kul om det gick att göra här i Sverige – tankar kring det mottages i kommentarsfältet!)
Ett av de första tillfällena som denna litterära form var en uttalad och central del av ett verk var i boken ”Flash fiction: 72 very short stories” sammanställd 1992 av James Thomas. Tanken var att varje berättelse skulle rymmas på ett bokuppslag.
Den kortkorta formen av berättande går dock så långt tillbaka i tiden som till grekiske Aisopos fabler och de japanska 101 zen-historier.
En av de mest kända är väl Ernest Hemingways text hämtad ur novellsamlingen ”I vår tid” från 1925: ”For Sale, Baby Shoes, Never Worn”.
Den längd som oftast brukar nämnas som den brukliga i sammanhanget är 1000 ord. Puritaner vidhåller att man inte ska behöva mer än 75 ord för att berätta en historia, andra talar om 100 ord. Någonstans mellan 500 och 1000 ord är dock det mest spridda längden.
flashfiction
Hur gör man då för att bygga upp en historia på bara 1000 ord som ska fungera lika bra som en längre text?
Det måste finnas en början, en mitt och ett slut. Men de behöver inte nödvändigtvis komma i den ordningen. Och de behöver inte alla nödvändigtvis finnas med inom de 1000 orden – huvudsaken är att det inte finns någon tvekan om hur det börjar och hur det slutar. Hemingways text ovan är ett utmärkt exempel på detta, att man kan utläsa en börja och ett slut utan att de beskrivs i texten.
Börja i mitten. Med tanke på att det 1000 ord ÄR väldigt kort (ca 2 A4-sidor normalformaterad text), så är det lämpligt att start with a bang. Läsaren kommer att vara med på noterna om du formulerar dig rätt. Sen kan man förmedla hur huvudpersonen hamnade i denna situation i en tillbakablick.
Ha inte för många karaktärer, platser eller tidslager. Ju fler ingredienser, desto svårare blir det att förmedla dem alla logistiskt inom ordramen, och samtidigt få utrymme att berätta din historia.
Hitta det ultimata sättet att förmedla ditt tema. Du kanske har fått en himla bra storyidé. Men när du skriver den så känns novellen avslagen, ofokuserad och oinspirerad. Då ska du fråga dig själv om du valt rätt intrig för ditt tema. 1000 ord kanske inte räckte för att berätta just den historien. Kanske kan du hitta en bättre intrig eller en lämpligare huvudperson för att temat ska komma fram tydligare på det korta utrymme du har på dig.
Tänk inte på längden vid första genomskrivningen. Skriv bara på, det spelar ingen roll om du landar på 3000 ord. Du går ju över texten med rödpennan vid rewrite, och då kan du bedöma var du ska börja kapa när du vet var du har allting.
Här är lite länkar som du kan botanisera bland för att förkovra dig i flash fiction-formatet:
  • Flash fiction online. En sida där man kan få sina flash fictiontexter publicerade online mot ersättning.
  • Flash fiction chronicles. En ambitiös blog som listar olika flash fictionantologier, uppspaltat i kategorierna 50-100 ord, 101-599 ord, 600-999 ord och upp till 1000 resp 1500 ord. Betalande antologier är speciellt uppmärkta.
  • Katriena Knight’s list. En lista på olika flash fictionmarkets inom allehanda genrer.
  • Engelska Wikipedia om flash fiction.
  • The review review om flash fiction: what’s it all about?
  • WikiHow om hur man skriver en flash fiction-novell.
  • Fiction factor har sju förslag på hur du lyckas med din flash fiction-novell.
  • Buzzfeed presenterar 17 bra flash fiction-noveller.
  • Goodreads lista på flash fictionnoveller att läsa.
  • Morgen Baileys flash fiction list.En galet lång och matig lista på olika webbsidor om att skriva flash fiction, samt om förlag och tidskrifter som söker flash fictiontexter.
Detta var från början ett inlägg på debutantbloggen.