VACKRA KYRKOR feedback

Så, en kompis frågade häromdagen hur det går med VACKRA KYRKOR och förlagen. Och då tänkte jag att jag ju kan skriva lite om det i min blogg.

Den 4 mars skickade jag in manuset till VACKRA KYRKOR JAG BESÖKT till ett antal bokförlag. Idag, drygt tre månader senare, har jag fått svar från ca två tredjedelar av dem. Sen har jag skickat till några till senare, så de har ännu inte nått den brukliga 3-månadersgränsen.
Med dagens antal människor som önskar bli publicerade författare är det iofs inte så konstigt att svarshastigheten är så låg för en oetablerad skribent. Men det är ju trist för alla parter att de inte kan komma med feedback snabbare. Och framför allt säger det sig självt att man inte kan skicka ett manus till ett förlag i taget - skickade man till tio förlag skulle man ju i längsta fall få vänta i två och ett halvt år på ett antagande...

Hur som helst. Jag har fått svar från sammanlagt åtta förlag, varav sex var standard-nej, och två (inga namn) var positiva om än med ett antal synpunkter på varför de inte kan anta manuset.
De där två sista har jag efter viss ambivalens tagit till mitt hjärta. Den omedelbara känslan när jag fick det första av de två var att jag absolut inte kommer orka skriva om manuset. Herregud, det är 250 sidor!
Men sen när nummer två kom, som var om möjligt ännu mer positivt och matigt, så bara kom det till mig - ja, jag vet hur det ska göras, så varför inte bara göra det!
Dessutom var jag på en författarfest häromveckan hemma hos Anders Fager. Där kom jag att prata med ett par killar som jag gått skrivarkurs med, och som läst den första fjärdedelen av manuset. Och en av dem föreslog att jag skulle närma mig min text som jag brukar närmar mig de omklippningsjobb som jag ibland gör på långfilmer - att ta ett steg tillbaka och se över alla scener och se vilka som måste flyttas eller strykas in the name of a good story.

Till saken hör att romanen för tillfället är strukturerad på ett lite speciellt sätt. Jag har sprängt in rena faktatexter som är ömsom sanna och ömsom fabricerade för att understödja innehållet i resten av texten. Det är en av de stora invändningarna som båda förlagen hade, att dessa faktablock bryter upp texten och stör läsrytmen - det känns inte som en sammanhållen roman.
Så vad jag gjort är helt enkelt att skapa två appendixar i slutet av boken, där jag lagt in alla dessa faktablock. Och vips känns texten mycket mer homogen. Varför tänkte jag inte på det direkt?

Så just nu sitter jag och flyttar runt, och skriver om eller nytt, och det känns himla bra. Dessutom kommer jag att ha tre personer som under sommaren kommer få läsa den nya versionen (jag hade ingen som läste den första versionen innan jag skickade in den...).

Nu har jag inte hört från ett antal förlag, varav flera jag gissar skulle gilla och kunna tänka sig att publicera en bok som KYRKORNA. Men det bryr jag mig inte om: nu skriver jag om, till det bättre, och sen skickar jag in den nya versionen.
Jag har dessutom fått kontakt med en agentur som är intresserade att läsa mina grejer (jag har ett cool, annat koncept som de verkar intresserade av). De kommer att få läsa den nya versionen när jag är klar.

Swedish Zombie intervju med mig

Vad roligt! Idag (7 juni) publicerar Swedish Zombie en intervju med mig i egenskap av författare som arbetar med Eskapix. Blev faktiskt riktigt bra, mycket tack vare bra frågor från Jonny på SZ. Här publicerar jag ett utdrag ur intervjun. Annars finns hela intervjun på denna länk.

Vilka känslor tycker du att det är mest intressant att försöka väcka med en novell?

Små sensationer. Vad det än må vara för små sensationer. Att läsaren ba’: ”ja jäklar!” Både som läsare och författare är det det jag främst söker i en novell. En stark historia som tar vägen nånstans som läsaren inte förväntar sig. Eller en läskig eller sexig scen som tar ett rejält punggrepp på läsaren. Eller en rent intellektuell kick som får en att se runt hörnet på ett viktigt ämne.

Hur skulle du beskriva dina texter? Vad kan läsaren förvänta sig?

Jag är gammal filmare, så jag tror att jag har en lite filmisk och konceptuell approach till det där med storys. Att mina historier mycket handlar om en extern och väldigt påtaglig setup där jag placerar min huvudkaraktär, som nästan lika gärna skulle kunna funka som filmmanus. Men sen gillar jag att grotta in mig i hur karaktärerna reagerar på och känner för det den är med om. ”Det inre livet” är ju en lyx som man som filmare har väldigt begränsad access till (man kan ju liksom inte filma inne i huvudet på folk). Och det är väl det som gett mig en sån enorm aha-upplevelse kring att skriva prosa, man jobbar inte bara på bredden utan även på djupet. 

Bjussa på ett exempel på någonting typiskt som får dig att börja skriva? Vad inspirerar dig?

Man får inspiration från de mest märkliga håll. Det kan vara nåt man hör på radion som man vill skriva om. Eller så spinner man lite kring en bild man sett, eller en känsla som man upplevt, eller skulle vilja uppleva. Jag såg nån sängreklam, och då började jag fundera kring det där med att sova och ha mardrömmar, och så landade jag i en ide kring en man som går igång på att hänga i kedjor i taket med krokar fastsatta i huden – hur ser en sån persons värsta mardrömmar ut? Eller det klassiska att man ska gräva där man står, och utgå från egna erfarenheter. Jag har nyss skrivit en rätt magstark novell med avstamp i inträdesprovssituationen man får genomgå för att bli med i Mensa (jag har själv gjort detta), ett rätt ovanligt men tacksamt ämne för en skräckis. Så det finns gott om inspiration för att börja skriva.

Sen måste jag framhålla det oerhörda värdet i att Eskapix finns! Det är enda stället som jag blivit publicerad på, och det är enorm kick för en författare att bli det! Att veta att det finns en kanal för den här typen av skruvade historier, för en oetablerad författare som jag, gör enormt mycket för ens skapande och självkänsla då jag vet att min text inte bara kommer stanna i byrålådan (well, sen måste den såklart hålla en tillräckligt hög standard också för att komma med, men det är en annan femma). Och med den grupp av kreativa förtappade själar som Eskapixgänget består av: det är ensamt att vara författare, det är viktigt att ha en tillhörighet och plattform, och jag tror att i det här sammanhanget så knuffar alla varandra framåt mot nya stordåd! Var jag än hamnar med mitt författarskap i framtiden, så kommer Eskapix att vara ett av fundamenten som det vilar på!

Vad är det som får dig att intressera dig för fantastik?

Den där extra dimensionen av magi som ligger som en hinna utanpå den vanliga verkligheten. Själv får man ju aldrig vara med om detta. Så då ser man sig omkring där man står i snabbköpskön eller i busskuren, och så funderar man: ”what if...”. Och vips så har man en ny historia.

Har du något ännu inte uppfyllt mål med ditt skrivande?

Få en roman publicerad. Och en novellsamling.

Säg en författare som betytt mycket för dig. Ja, du får bara välja en!

John Ajvide Lindqvist. Delvis för hans texter (både ”Låt den rätte komma in” och ”Hanteringen av odöda” är kalas, de nästkommande var inte lika bra). Men framför allt för att han visar att det går att försörja sig på att vara skräckförfattare i Sverige. Det är ju knappt nån annan som kan det. Men om nu EN kan, så borde väl förr eller senare EN TILL kunna det. Eller?...

Lyssnar du på musik när du skriver? Vad brukar det i så fall vara?

Nej. Jag kan inte gå in i min historia 100% om jag har störande element runt mig. Skulle inte kunna skriva ute på t.ex ett café heller.

Vad brukar dina mardrömmar handla om? 

Aldrig monster eller konstiga världar. Det brukar mer vara skrämmande saker som händer mina barn eller min fru. Jag får nog utlopp för de där mörka, destruktiva sakerna när jag skapar. Sen kan jag tänka mig att jag som påhittare av läskiga och frånstötande saker har en lite högre tröskel för att känna obehag. Jag såg nån skitäcklig video på youtube häromsistens om fanatiker som högg sig själva över ryggen med machetes så att köttet delades. Fy fan. Men jag tror att när jag upplever en sån vidrig sak så samlar jag ihop de känslorna som jag får, och så lägger jag dem i en säck som jag sen kan titta ner i när jag är i behov av en motsvarande känsla när jag skriver en novell. Man kan som skräckförfattare recycla starka känslor, ta hand om dem på ett medvetet och konstruktivt sätt, och det kan göra att man inte plockar upp dem när man sover och drömmer.

Bländverk - skräckantologi

Min andra publicering någonsin kommer ut denna helg.

Det är en skräckantologi i e-boksformat som ges ut av Swedish Zombie, och fokuserar på zombies i alla dess former. 

Jag har med novellen DEN DÄR SAKEN HON BRUKADE KALLA RING. Det är en kortnovell (flash fiction kallas det ibland) som jag skrev under min andra termin för Anders Fager på Folkuniversitetet. Den är aningens omskriven/förbättrad, och framför allt har den fått en betydligt roligare titel, förut hette den kort och gott RING.

Så här skriver Swedish zombie om samlingen och de medverkande:

Skräckantologin "Bländverk" innehåller tretton nyskrivna noveller av lika många svenska författare. De spänner över allt från socialrealism till fantasy. Den gemensamma nämnaren är lockropen från overkligheten. Eller är det verkligheten?

Medverkande författare är: Caroline L Jensen, Finn Cederberg, Kristoffer Leandoer, Mattias Lönnebo, Susanne Samuelsson, Johannes Pinter, Oskar Källner, Stewe Sundin, Anna Kerubi, Jason Meredith, Johan Lindbäck, Sofie Trinh Johansson och Malin Rydén.

Boken innehåller även två bonusnoveller som tidigare publicerats på Swedish Zombie.

Caroline L Jensen öppnar upp boken med "Söker sig hem", en härlig be careful what you wish for-historia.

Finn Cederbergs "Under isen" är en finurlig historia om sorg och saknad, kryddad med en stillsam humor. 

Kristoffer Leandoer har skrivit skräck för första gången på över tio år och återkommer här med "Sådana som jag", en socialrealistist novell som ger kalla kårar. 

I Mattias Lönnebos "Tulu" släpper en familj ovetandes in ondskan i hemmet i en text som doftar Stephen King. 

Susanne Samuelsson ger vår samtid en rejäl känga i smått absurda "Döddagar".

 I "Den där saken hon brukade kalla ring" bjuder Johannes Pinter på en kort och rapp zombiestänkare om hunger. 

Oskar Källner tar sig an zombieapokalypsen i "Byssan lull" och ger oss sin lite annorlunda variant av zombier i en berättelse om kärleken till ett barn. 

Stewe Sundin tar oss med in i en sömnlös mardömsbeskrivning i "Bländverk" där huvudpersonens liv verkligen går utför. 

Anna Kerubi återvänder till Nya Ionah och låter oss besöka ett högst besynnerligt bibliotek i "Efter stängningsdag". 

I "Sakaraja 14:12" släpper Jason Meredith loss de levande döda på ett underbemannat äldreboende. 

Johan Lindbäck berättar om en magikers ödesdigra val i "Solvisaren". 

Sofie Trinh Johansson har skrivit en klassisk rysare kallad "Barnvakten" där en ung kvinna i trångmål får förvånade bra betalt för att sitta barnvakt åt en liten konstig pojke. 

Malin Rydén avslutar samlingen med "Att stapla döda", en intensiv novell som utspelar sig på Haiti kort efter jordbävningen 2010.

De två bonusnovellerna, Susanne Samuelssons "Stugfeber" och Malin Rydéns "Flygrakan" är båda noveller som släpper lös zombier på svensk mark.

BLÄNDVERK är en ren e-bok, och är gratis att ladda hem till ett antal olika plattformar på Smashwords.com . 

Välskrivna, fantasifulla, lagom spekulativa och givetvis extremt smaskiga zombiehistorier - what's not to like in that? Så kom igen, ladda hem direkt!